När en offentlig försvarare utses kan den misstänkte själv välja advokat eller låta domstolen fatta beslutet. Många utgår från att systemet säkerställer att en kompetent försvarare tilldelas, men i verkligheten handlar det mer om tur än kompetens.
Tilldelningen sker i huvudsak genom en kölista, där turordning går före skicklighet. Även för de allvarligaste brotten, där det finns formella kvalifikationskrav, är dessa bristfälliga och enkla att kringgå.
Kvalifikationskraven ger en falsk trygghet
För brott där minimistraffet är fyra års fängelse eller mer krävs att advokaten har fem års erfarenhet och en 18-timmars utbildning. Det låter som en garant för kvalitet, men i praktiken säger fem års erfarenhet ingenting om den faktiska kompetensen. En advokat kan ha hanterat ett fåtal enklare mål och ändå få försvara någon i en av de mest komplicerade rättegångarna.
Vid brott där minimistraffet är under fyra år räcker det med en 18-timmars kurs, vilket innebär att en advokat utan brottmålserfarenhet kan försvara en misstänkt i mål som rör grova narkotikabrott eller sexualbrott.
Turordning styr istället för kompetens
Domstolarna är inte bundna av kölistan, men den används ändå i praktiken som första urvalsmetod. Det innebär att en mindre erfaren advokat kan få uppdraget enbart för att han eller hon står först i kön, medan en mer skicklig brottmålsadvokat förbises.
Advokaten kan överlåta uppdraget till en kollega utan rätt erfarenhet
Även om domstolen utser en advokat som uppfyller kvalifikationskraven, finns det inget som hindrar denne från att låta en kollega på samma byrå ta över delar av försvararuppdraget – även om den kollegan saknar nödvändig erfarenhet.
Domstolen kan alltså utse en erfaren advokat, men i praktiken kan försvaret drivas av någon med betydligt sämre kompetens än vad som krävs.
Bristande kontroll av kvalifikationer
Det saknas verkliga kontroller av att advokater faktiskt uppfyller kraven. Istället bygger systemet på självrapportering, där advokater själva intygar sin erfarenhet utan att behöva visa upp några bevis.
Det innebär att advokater utan praktisk erfarenhet av grova brottmål kan få uppdrag där en misstänkt riskerar långa fängelsestraff.
En allvarlig brist i rättssystemet
Systemet ger sken av att säkerställa kvalitet, men i verkligheten är det ett administrativt lotteri där rättssäkerheten sätts på spel.
Turordningen avgör förordnanden, advokater kan överlåta uppdrag till mindre kvalificerade kollegor, och ingen granskar om erfarenheten faktiskt räcker.
Den misstänkte kan alltså få en försvarare utan rätt kompetens, trots att hans eller hennes frihet står på spel.
Det är inte rättssäkerhet – det är en systematisk brist som måste granskas.