Ett maktmissbruk i offentlighetens namn
Det börjar ofta i det tysta. En statlig myndighet får ett bredare mandat. En ny chef tillsätts. Några signaler om ”förnyelse” hörs i intervjuer. Men utan att allmänheten riktigt märker det börjar gränserna suddas ut. Och till slut står vi där: med en myndighet som inte längre fungerar som en institution i tjänst för medborgarna – utan som en ideologiskt färgad aktör som utövar makt, gynnar vissa, tystar andra, och begår övergrepp under täckmanteln av ”konsumentskydd”.
Detta är exakt vad som hänt med Konsumentverket.
När myndigheten blir aktör – inte tillsynsorgan
Företag i hela Sverige vittnar om att Konsumentverket under de senaste åren förändrats. Det handlar inte längre om att sakligt granska avtal eller vägleda verksamheter i hur de kan följa lagen. Istället agerar myndigheten som part – ibland som åklagare, ibland som moralpolis, ibland som självutnämnd marknadsdomare.
Målet är inte längre lag – utan lydnad.
Vissa företag har visat sig stå på rätt sida om denna informella ordning. De får undantag, tystnad, positiva formuleringar. Andra – ofta mindre, ofta nytänkande – blir föremål för rena kampanjer: pressutspel, hot om vite, publicerade anmälningar innan rättslig prövning och i vissa fall rena personangrepp.
Det är inte rättssäkerhet. Det är repressiv förvaltning.
Ett system riggat till vissa aktörers fördel
Det är i denna kontext som allt fler talar om en statlig marknadskartell. Det handlar inte om formella avtal mellan företag – utan om informell, långsiktig samverkan mellan vissa branschaktörer och myndigheten själv. Man ”rekommenderar” specifika lösningar. Man fördelar granskningar. Man gör vissa modeller till norm och skjuter andra åt sidan.
Detta ger vissa företag fördelar som är lika avgörande som otillåtna.
Och det sker utan öppenhet, utan ansvar, utan möjlighet för de drabbade att försvara sig.
Hatet inifrån: Kommentarerna från Konsumentverkets datorer
Den juridiskt mest explosiva delen av denna utveckling är dock inte bara strukturell – den är personlig. Det som avslöjades av Dagens Process visar på ett rått förakt, riktat mot enskilda människor, publicerat från Konsumentverkets egna IP-adress.
👉 Läs hatet och rasismen från Konsumentverket
Kommentarerna – som med teknisk bevisning kunde knytas till Konsumentverket – innehöll bland annat:
”Jag tycker att det är starkt av dig att försöka skriva så många inlägg på svenska, när det uppenbarligen inte är ditt modersmål. Kämpa på, till slut ska du se att även du klarar det.”
”Att lära sig att skilja på när man ska skriva ’Dem’ eller ’De’ är något som du kan be din vårdare om hjälp med.”
”Gå till soc din dumme fan. Det är där du hör hemma!”
Detta är inte en fråga om ton. Det är en fråga om brott. Om tjänstefel, trakasserier och förtal – med statens verktyg och på statens betaldatorer.
Ledningens totala ansvarslöshet
Konsumentverkets svar på avslöjandena har varit – ingenting. Ingen presskonferens. Ingen ursäkt. Ingen avstängning. Ingen oberoende granskning. Det är ett av Sveriges mest flagranta exempel på myndighetsförfall – och samtidigt ett av de minst utredda.
Det är också ett bevis på något allvarligare: att skyddet av själva myndigheten satts före skyddet av individen. När staten till varje pris försvarar sig själv, och aldrig erkänner fel, blir själva staten ett hot mot sin egen befolkning.
Riksdagen har varnat – men inget händer
Redan 2022 lade flera riksdagsledamöter fram en motion om att bekämpa myndighetsaktivism. Den innehöll tydliga förslag: stärkt tillsyn, ansvarsförbindelser, oberoende utvärdering.
👉 Bekämpning av myndighetsaktivism
Men inget hände.
Och medan ingenting händer, fortsätter systemet. Det system där staten gynnar vissa, trycker ner andra, och uttrycker rasistiskt hån mot dem som protesterar.
Slutsatsen vi inte längre kan ignorera
Detta handlar inte om ett olycksfall i arbetet. Det handlar inte om enskilda tjänstemän. Det handlar inte ens om Konsumentverket som isolerad myndighet.
Det handlar om en kultur inom offentlig förvaltning där ideologi tillåts ersätta lag, där tjänstepersoner tillåts agera utan kontroll, och där det mest skrämmande av allt – hat – tillåts frodas under tystnadens skydd.
En demokrati som tolererar detta är inte längre trygg.
En stat som tillåter detta, är inte längre neutral.